Stärkt kompetens inom intensivvård genom retreat i Malawi

“Denna retreat har stärkt mig så att jag kan arbeta effektivt inom intensivvården.”
Det uttryckte en av de 25 deltagarna under två dagars workshop för sjukvårdspersonal i Malawi nu i november. I ett land med enorma utmaningar inom vården av svårt sjuka patienter var detta ett viktigt steg mot en förbättrad vård på det största sjukhuset.

En retreat med workshop för personalen på intensivvårdsavdelningen vid Queen Elizabeth Central Hospital i Blantyre, Malawi, hölls den 17-18 november. Arrangör var den arbetsgrupp som bildats 2016 för att förbättra våden vid avdelningen och finansiärer var Life Support Foundation och Blantyre-Oslo Surgery Programme.

På Queen Elizabeth finns i dagsläget 1000 sängplatser, varav endast 4 på intensivvårdsavdelningen. För vården där står sjuksköterskor och ACO:s (Anesthetic Clinical Officers) som saknar specialistutbildning inom intensivvård.

De 12 sjuksköterskorna, 6 läkarna och 6 ACO:s som deltog i retreaten som hölls i Game Haven utanför Blantyre, är direkt involverade i det dagliga arbetet med patienter på intensivvårdsavdelningen. Kvaliteten på vården påverkas bland annat av bristande resurser, arbetsmoral, motivation, teamwork och kommunikation.

Syftet med dagarna var att identifiera områden som behöver förbättras och ta fram konkreta planer för kvalitetsförbättringar på intensivvårdsavdelningen och sjukhuset i stort.

– Så mycket kan åstadkommas genom att fokusera på att förbättra rutinerna inom vården på avdelningen, säger Tim Baker, CEO på Life Support Foundation som medverkade.

Deltagarna tillfrågades före retreaten om sina förväntningar och till svaren hörde att se en förbättrad interaktion mellan personalen och konkreta förbättringar inom vården. Främst uttrycktes önskan att hitta lösningar för att säkerställa att det alltid finns fungerande utrustning på avdelningen, framför allt ventilatorer.

”Jag vill att retreaten ska förändra förhållningssättet till patientvård och att goda riktlinjer för vilka patienter som ska erbjudas vård, ska tas fram, skrev en ACO.

En läkare önskade att retreaten skulle förbättra kommunikationen och teamarbetet på intensivvårdsavdelningen.

En implementeringsplan togs fram för den dagliga vården och individer fördelade i tre grupper gjordes ansvariga för de olika delarna i den. Intensivvårdsavdelningens arbetsgrupp kommer att se över planen och samarbeta med de olika teamen för att förbättra vården.

I en utvärdering i slutet av retreaten gavs workshopen snittbetyget 9.0/10. Många uttryckte att de stärkts i sin kompetens och till kommentarerna hör:

”Alla viktiga ämnen som påverkar patientvården bearbetades under retreaten”

”Organisatörerna/ordförande och hela kommitteen var fantastiska ur alla synvinklar”

”Diskussioner och förslag hölls öppna för alla medlemmar. Detta kommer att göra implementeringsprocessen framgångsrik”.

– Vi som arbetat med retreaten är väldigt nöjda och tror att intensivvårdsavdelningen kommer att ta ett stort steg framåt och förbättras om de föreslagna åtgärderna implementeras framgångsrikt, säger Tim Baker.

New focus on essential emergency and critical care needed globally

Critical illness results in millions of deaths each year. Care for those with critical illness is often neglected due to a lack of prioritisation, co-ordination, and coverage of timely identification and basic life-saving treatments. To improve care, we propose a new focus on essential emergency and critical care (EECC)—care that all critically ill patients should receive in all hospitals in the world.

Article by Tim Baker, Carl Otto Schell, Martin Gerdin Wärnberg, Anna Hvarfner, Andreas Höög, Ulrika Baker and Markus Castegren published in the international clinical medical journal Critical Care. 

Essential emergency and critical care should be part of universal health coverage, is appropriate for all countries in the world, and is intended for patients irrespective of age, gender, underlying diagnosis, medical specialty, or location in the hospital. Essential emergency and critical care is pragmatic and low-cost and has the potential to improve care and substantially reduce preventable mortality.

Read the full article here

Lärare sökes till workshop i Malawi

ÄR DU INTRESSERAD AV ATT DELTA SOM LÄRARE PÅ WORKSHOP I MALAWI?

Vi söker dig; anestesiolog eller IVA-ssk som vill vara med och delta som lärare i Workshop, ”Critical Care in Malawi”, i Blantyre, Malawi. Två lärare från Sverige kommer att utses av Life Support Foundations Styrelse och projektledaren Tim Baker som bor i Blantyre, och de kommer de att driva Workshop tillsammans med Malawiska läkare och sjuksköterskor.

Workshop äger rum v10 2019. En prel plan och schema bifogas. Vi vill gärna att du har en viss vana att föreläsa och erfarenhet av eller intresse för praktisk scenarioträning.

För att få åka som kurslärare har vi kravet att du som förberedelse deltagit på en orienteringsdag anordnad av LSF eller har tidigare varit aktiv inom något av Life Support Foundations aktiviteter.

Är du intresserad av att engagera dig ber vi dig maila oss max en A4 där du:

  1. Beskriver varför du vill åka med som lärare på vårens workshop
  2. Din position/utbildning, erfarenhet av utbildning och handledning, ev. erfarenhet från låginkomstland samt ev. genomgången orienteringdag.
  3. Vad du tror att du kan tillföra workshop och om du har några egna idéer om vad du vill göra.
  4. Hur skulle du vilja fortsätta ditt engagemang för Life Support Foundation i framtiden?

Vi tar gärna emot ditt intresse-mail senast den 9/11 till tim@lifesupportfoundation.org

Läs mer här:

Project plan – workshop Malawi

Lott Törngren ny styrelsemedlem i Life Support Foundation

Life Support Foundation välkomnar en ny styrelsemedlem, Lott Törngren som arbetar på Folke Bernadotteakademin (myndigheten för fred, säkerhet och utveckling) som enhetshandläggare.

Lott har sina rötter i civilsamhället, med ideellt engagemang i Röda Korsets Ungdomsförbund och arbete för Unga Hörselskadade. Senare följde insatser som internationell handläggare inom KFUM med SIDA-finansierade samarbetsprojekt främst i Palestina men även Afrika och Östeuropa. Detta har gett många värdefulla erfarenheter, inte minst hur man söker projektmedel för olika typer av organisationer.

– Jag hoppas på att bidra till en god utveckling av Life Support Foundation, där positiva kvaliteter som engagemang, effektivitet och kompetens tas till vara och bidrar till meningsfull förändring och utveckling där den behövs som allra mest, säger Lott.

På fritiden smutsar hon helst ner sig i trädgården och keramikverkstan, eller sjunger i kör – intressen som hon i större eller mindre utsträckning delar med familjen bestående av man och två barn.

LSF-medarbetare föreläste i ABC på konferens i Tanzania

Undervisning om ABC livräddning var ett välkommet inslag under en konferens för barnmorskor och sjuksköterskor i Tanzania, där mödradödligheten ännu är hög. På plats fanns LSF:s medarbetare Caroline Hedman, Gunilla Wihlke och Suzan Mbonde som även delade ut information och knöt värdefulla kontakter.

Cirka 1000 deltagare var samlade i Dodoma, Tanzania, i oktober då Tanzanian National Nurse Association höll konferens. Från Life Support Foundation i Sverige deltog Caroline Hedman, barnmorska och Gunilla Wihlke, narkossjuksköterska. På plats var också LSF:s lokala medarbetare Suzan Mbonde, narkossjuksköterska.

– Det var väldigt roligt att komma tillbaka och att få återse flera medarbetare, säger Caroline Hedman, som tidigare medverkat i flera av Life Support Foundations kurser inom ABC i Dar es Salaam.

Vetenskapliga föredrag hölls av sjuksköterskor i hela landet. Ett viktigt tema under konferensen var den höga mödra- och spädbarnsdödligheten i Tanzania. Nationell statistik som presenterades visar på en ökad mödradödlighet, där 556 av 100 000 mammor dör i samband med förlossning. Den vanligaste orsaken är blödning.

– Det uttrycktes en oro över de höga siffrorna och det rådde samstämmighet om att det är hög tid att ta tag i situationen, säger Caroline.

Många av dödsfallen skulle kunna undvikas genom de enkla metoder i ABC livräddning som Life Support Foundation lär ut på sina kurser.

Fyra kortare föredrag i ABC för barn och mödrar hölls och LSF hade även en monterplats där deltagarna kunde göra övningar i neonatal återupplivning på en docka. Checklistor och scheman över Vital Signs Detected Therapy, som LSF utarbetat, fanns också tillgängliga.

– Det fanns ett stort intresse för det vi berättade om och för oss som organisation. Många kom förbi och ville prata eller öva på dockan. Flera har också hört av sig i efterhand och vill ha fortsatt kontakt, berättar Caroline.

Under dagarna i Tanzania besökte Caroline och Gunilla flera sjukhus som Life Support Foundation har samarbete med.

– Känslan när vi gick runt var att sjukhusen genomfört många förbättringar. Bland annat har förlossningsavdelningen på Mwananyamala Hospital fått en egen operationssal, berättar Caroline.
– Däremot råder det fortfarande stora skillnader i landet. På många mindre sjukhus finns stora behov av både material och kunskap. På vissa kliniker finns inte ens återupplivningsmasker för nyfödda.

Förutom att medverka i olika kurser, engagerar sig Caroline och Gunilla i att samla in pengar till LSF. En informationskväll som de höll hos Odd Fellow-föreningen Tre Kronor i Kungsträdgården, ledde till en gåva på 30 000 kronor. Pengar som nu kommer väl till pass i arbetet för att rädda liv.

– Jag känner mig tagen av att inse att det finns så stora behov och att jag är bara en liten, liten kugge i det hela. Men när någon kommer fram och säger: ”Det här var bra, det här behövde jag få veta,” så känns det oerhört bra, avslutar Caroline.

Handlingsplan för 2018-2020 antagen av LSF

En ny handlingsplan för de kommande två åren har tagits fram. Planen innehåller kurser, utbyten, donation av utrustning, forskning och arbete för att stärka akutsjukvård, anestesi och intensivvård i Tanzania och Malawi. Verksamma inom LSF kommer också att kunna söka medel för gräsrotsprojekt samt ansöka om att få driva associerade projekt i LSF:s namn.

Enligt stiftelseförordnandet är LSF ….”en internationellt verksam och oberoende medicinsk stiftelse med syfte att minska dödligheten till följd av akuta, livshotande hälsotillstånd i låginkomstländer genom förbättrad tillgång och kvalitet av grundläggande men avgörande livräddande insatser.”

På basis av att denna vision fortfarande ses som tydlig och väl fungerande, lades ett förslag till handlingsplan fram av Claes Frostell, ny ordförande, och Tim Baker, CEO, som sedan antogs av styrelsen den 5 juni.

I handlingsplanen för 2018-2020 ingår, liksom tidigare år, kurser, utbyten, donation av utrustning, framtagande av guidelines och checklistor samt forskning och arbete för att stärka vård av akut och kritiskt sjuka patienter samt anestesi i de länder där LSF verkar – Tanzania och Malawi.

Pengar kommer att kunna sökas fyra gånger per år (10 procent av de totala medlen) till gräsrotsprojekt som går utanför LSF:s kärna av aktiviteter. Dessutom kan engagerade personer ansöka om att få driva projekt som ligger inom stiftelsens verksamhetsområde, i LSF:s namn.

I planen ingår att värva nya månadsgivare och att ansöka om pengar från fonder, organisationer och företag, samt att utveckla organisationen genom att rekrytera nya styrelsemedlemmar och skapa en tydligare organisationsstruktur.

Den aktuella ’Handlingsplan 2018- 2020’ inkluderar också en satsning på att utveckla en framtida verksamhetsplan för perioden 2020–2023.

Medarbetare inom LSF sammankallades den 14 juni till ett informationsmöte där den nya handlingsplanen presenterades.

Ännu ett möte kommer att hållas kvällstid den 23 augusti, dit verksamma inom LSF är välkomna. Då kommer även Tim Baker, CEO, som numera arbetar i Malawi, att vara på plats. Längre fram kommer mer information om lokal, plats och programpunkter.

Läs och ladda ner handlingsplanen i sin helhet här

“Jag hoppas kunna bidra till förändringar inom mitt yrke”

Som sjuksköterskor i världens fattigaste land, Malawi, möter de dagligen svåra utmaningar. Genom Life Support Foundations utbyte får de fördjupa sina kunskaper i Stockholm.
– Det betyder v
äldigt mycket att få chansen att se hur arbetet fungerar på en intensivvårdsavdelning med helt andra resurser än vår, säger Thomson Mbewe, som tillsammans med kollegan Raphael Kazidule besöker Sverige i augusti.

Till vardags arbetar på Intensivvårdsavdelningen vid Queen Elizabeth Central Hospital i Blantyre, Malawi. I augusti kommer Raphael Kazidule och Thomson Mbewe till Stockholm och Karolinska Universitetssjukhuset för att lära sig hur svensk intensivvård fungerar, utbyta idéer och erfarenheter med svenska kolleger och fördjupa samarbetet länderna emellan inom vården av svårt sjuka patienter.

– Jag blev sjuksköterska för att lindra mänskligt lidande närhelst jag möter det. Eftersom jag lever i ett land med stora utmaningar inom hälsoområdet, så finns det inget bättre sätt att göra det på än att arbeta inom sjukvården, säger Raphael Kazidule, som blev utsedd till månadens sjuksköterska vid sin avdelning under förra året.

Hans kollega Thomson Mbewe håller med:

– Jag hoppas kunna bidra till förändringar inom mitt yrke genom en fördjupad kunskap där jag kan ge vård av högre kvalitet till mina patienter och även utbilda mina kolleger för en bättre vård, säger han.

Den största utmaning de möter i sitt dagliga arbete är bristen på resurser.

– Vi ser många av våra patienter dö, som kunde ha överlevt om tillräckliga resurser hade funnits. Dessutom ställs vi varje dag inför dilemmat om vilka patienter vi ska ta in på intensivvårdsavdelningen. Det finns bara fyra platser för 500 vuxna patienter, säger Raphael.

De saknar också ofta tillgång till den tekniska utrustning som behövs vid vård av akut sjuka.

– Ibland visas exempelvis inte syrgasmättnad och blodtryck, vilket gör det svårt att bedöma patientens tillstånd och innebär mycket extra arbete, säger Thomson.

Bristen på utbildad personal försvårar situationen ytterligare.

– Specialistutbildning inom intensivvård är obefintlig i Malawi. Vi förlitar oss på den introduktion som gavs på lägre nivå i vår utbildning och den erfarenhet vi får allt eftersom tiden går på avdelningen, säger Raphael.

De ser båda fram emot de två veckorna i augusti, då de får studera svensk intensivvård. I Sverige finns en helt annan tillgång till resurser och välutvecklade system och rutiner för vård av svårt sjuka patienter.

– Vi får lära oss hur vården ser ut och kan därigenom bidra till förändring här hemma, säger Thomson. Jag har höga förväntningar inför mötet med svenska sjuksköterskor och läkare, som kommer att lära mig mer om den utrustning de använder och hur de vårdar sina patienter.

Raphael framhåller också de långsiktiga effekterna av ett sådant här möte.

– Dessa veckor kommer att leda till ett starkt samarbete mellan våra länder, vilket gynnar Malawi. Det kommer att leda till en bättre kvalitet på vår intensivvård och en hållbar utveckling av vårt hälsosystem.

Var med och rädda liv – bli månadsgivare idag!

Malawiska sjuksköterskor lär sig mer om intensivvård i Stockholm

För första gången under Life Support Foundations utbytesverksamhet besöker två sjuksköterskor från Malawi Sverige. De ska i augusti fördjupa sina kunskaper inom intensivvård vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.

Raphael Kazidule och Thomson Mbewe arbetar på Intensivvårdsavdelningen vid Queen Elizabeth Central Hospital i Blantyre, Malawi. I augusti byter de två veckor av sin vardag mot ett besök i Stockholm. De ska få insikt i den vård som ges vid svenska sjukhus, utbyta idéer och erfarenheter med svenska kolleger och utveckla samarbetet inom intensivvård.

– Raph och Thom valdes av ledningen för Intensivvårdsavdelningen vid Queen Elizabeth tillsammans med Life Support Foundation, för sitt aktiva och kompetenta sätt att arbeta, säger Dr Tim Baker, CEO verksam i Malawi. De är engagerade i att höja kvaliteten på vården. De har också visat ett stort intresse för våra projekt i landet och en vilja att använda kunskapen från utbytet för att förbättra vården på avdelningen ytterligare.

Sjuksköterskor i Malawi arbetar under utmanande omständigheter. De har ansvar för många svårt sjuka patienter samtidigt som tillgången till medicin, utrustning och personal är bristfällig. Ibland är de hänvisade till sig själva, utan kontakt med seniora kolleger.

– Specialistutbildning inom intensivvård är obefintlig i Malawi. Vi förlitar oss på den introduktion som gavs på lägre nivå i vår utbildning och den erfarenhet vi får allt eftersom tiden går på avdelningen, säger Raphael Kazidule.

I Sverige finns en helt annan tillgång till resurser och välutvecklade system och rutiner för vård av svårt sjuka patienter.

– Detta utbyte är en fantastisk möjlighet för Raph och Thom att få insikt i hur vården organiseras och hur system och rutiner fungerar, säger Tim Baker. Baserat på vårt tidigare arbete med utbyten är förhoppningen att de kommer att få med sig nya idéer och motivation till att förbättra sitt arbete. Utbytet av idéer och kunskap med sjuksköterskor och läkare i Sverige kommer också att bidra till att utveckla Life Support Foundations verksamhet i Malawi.

Under tiden i Stockholm kommer malawierna att gå bredvid sjuksköterskor vid intensivvårdsavdelningarna på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. De får delta i diskussioner kring datainsamling, forskning, kvalitetshöjande initiativ och planer för de pågående samarbetsprojekt som finns. De ska också berätta om sitt arbete i Malawi under möten för svensk sjukvårdspersonal.

– Jag hoppas kunna bidra till förändringar inom mitt yrke genom en fördjupad kunskap där jag kan ge vård av högre kvalitet till mina patienter och även utbilda mina kolleger för en bättre vård, säger Thomson Mbewe.

Var med och rädda liv – bli månadsgivare!

Global hälsa en hjärtefråga för KI:s rektor Ole Petter Ottersen

Global hälsa är en hjärtefråga för Karolinska Institutets nye rektor Ole Petter Ottersen. I tidskriften Medicinsk Vetenskap lyfter han bland annat fram att över fem miljarder människor saknar tillgång till säkra kirurgiska hälsotjänster till en överkomlig kostnad, vilket ligger helt i linje med fokus för Life Support Foundations arbete.

Fler människor på jorden måste få tillgång till god vård och hälsa, menar Ole Petter Ottersen, som tar med sig erfarenheterna från den kommission för global hälsa som han ledde mellan 2011-2014. Den undersökte de politiska bakomliggande orsakerna till den ojämlika fördelning som råder mellan olika människor i världen när det gäller tillgång till hälsa och vård.

– Arbetet var en ögonöppnare för mig. Visste du till exempel att över fem miljarder människor saknar tillgång till säkra kirurgiska hälsotjänster till en överkomlig kostnad? De kan gå ett helt liv med ett ljumskbråck som enkelt skulle kunnat ha behandlats, säger han i tidskriften Medicinsk Vetenskap nr 2, 2018.

Ole Petter Ottersens vision om vad den medicinska forskningen och utbildningen ska bidra med är både global och långsiktig. Vägen dit ska gå via god etik, öppenhet och dialog med omvärlden.

Läs artikeln i Medicinsk Vetenskap här

Utbytet gav Eva Shanga nycklar i arbetet för bättre intensivvård

Som den enda narkosläkaren på Temeke Regional Hospital i Tanzania har Eva Shanga ständig jour. Viljan att förbättra vården för svårt sjuka patienter driver henne och genom Life Support Foundations utbytesprogram har hon fått med sig viktiga nycklar hem efter två veckor i Sverige.

Efter intensiva dagar på Karolinska Universitetssjukhuset är Dr Eva Shanga fylld av nya intryck och idéer om vad hon som narkosläkare vill förbättra hemma i Temeke, Dar es Salaam. Hon har under två veckor gått bredvid svensk personal och sett och lärt av hur de arbetar. Hon delade också med sig av sina erfarenheter under ett seminarium arrangerat av Life Support Foundation.

– Det viktigaste jag tar med mig hem är att samarbete och kommunikation är nycklar till ett gott resultat, säger hon.

För fyra månader sedan tog Eva Shanga sin specialistexamen och hon är nu den första och enda narkosläkaren vid Temeke Regional Hospital, som betjänar flera miljoner invånare i landet. Hennes utbildning finansierades av Life Support Foundation och Educational Microloan and Scholarship Foundation, (EDUF).

– Min dotter Hellen var bara några dagar gammal när jag började min utbildning och jag måste åka hemifrån tidigt på morgonen och sedan skynda mig hem för att ta hand om henne på kvällen. Om jag inte haft en man som stöttat mig så hade jag nog inte klarat det, säger Eva.

Det var dramatiken när äldsta sonen Henry skulle födas, som fick Eva Shanga att inse det enorma behovet av narkosläkare och fatta beslutet att själv bli en. Ett akut kejsarsnitt behövdes men hon tvingades vänta i flera timmar innan en narkosläkare fanns på plats.

– Vad som helst hade kunnat hända mitt barn under denna tid säger hon.

Fem miljarder människor i världen saknar tillgång till säker kirurgi och narkosvård vilket leder till miljontals dödsfall. Till de som är särskilt sårbara hör mammor och nyfödda.

I Temeke finns stora sociala och ekonomiska utmaningar. På regionsjukhuset sker 1150 förlossningar per månad, varav 207 med kejsarsnitt. Som den enda narkosläkaren måste Eva alltid vara beredd att rycka in när akuta situationer uppstår.

– Jag har telefonen på dygnet runt och får tre till fyra samtal på natten varje vecka såväl från mitt eget som från andra sjukhus. Ibland räcker det med att jag ger instruktioner per telefon, men ofta behöver jag åka in, berättar hon.

Nu senast fick hon ett samtal någon timme efter att hon kommit hem på kvällen om en mamma med havandeskapsförgiftning och andningsproblem.

– Det var långa bilköer och för att hinna in i tid åkte jag motorcykel. Jag kom inte tillbaka hem förrän vid tiotiden på kvällen.

På sjukhuset finns i dagsläget två operationssalar. Det finns bara en fungerande narkosapparat och det är även ont om annan teknisk utrustning som hjärtstartare.

– Det gäller det att kunna improvisera när exempelvis elektriciteten strejkar och utrustningen inte fungerar, säger Eva. Ibland känner jag mig väldigt ensam och överarbetad.

Det är hoppet om att kunna förbättra vården för svårt sjuka patienter som håller hennes mod uppe och hon berättar att det arbetet har börjat.

En tredje operationssal är på gång för förlossningar och hon hoppas få förstärkning framöver, då en kollega just nu är under specialistutbildning. På sjukhuset finns också sex narkossjuksköterskor.

Till de största utmaningarna under hennes första tid som specialist hör att få till ett bra samarbete – inte minst med kirurgen som är van vid att göra på sitt eget sätt.

Insikten om vikten av kommunikation och samarbete inom akut- och intensivvård har stärkts under dagarna i Sverige.

– Jag har också sett i praktiken hur viktigt det är med checklistor och time out, där man ser till att alla finns på plats och att allt stämmer innan man börjar. Det ska jag jobba mer med när jag kommer hem.

Det handlar mycket om att skapa insikt, framhåller Eva. Så länge personalen inte förstår behovet av att förändra rutinerna så vill de fortsätta på samma sätt som de är vana vid.

– Tidigare hade de ingen narkosläkare som kunde ge dem fakta, men nu kan jag förklara varför saker går fel och hur man bör göra istället.

Hon berättar att hon under sin utbildning lärt sig mycket i teorin, men att hon i Sverige, genom utbytet, har fått se hur det fungerar i praktiken, betyder mycket.

– Det gör att kunskapen fastnar mycket bättre.

Var med och rädda liv – bli månadsgivare idag!