Nu ska fler svårt sjuka barn i Tanzania få förutsättningar att kunna räddas till livet. Filip Carlsson, ST-läkare i barn- och ungdomsmedicin på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Huddinge, kartlägger vården på Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam, för att hitta de områden som behöver prioriteras. Projektet stöds av Life Support Foundation.

Hur kom det sig att du ville göra detta projekt, Filip?

– Jag ville i samband med mitt forskningsprojekt som ST-läkare i barnmedicin få chansen att uppleva en sjukvård som skiljer sig från den svenska. Jag vill vara en liten del i att förbättra läget för patienter som inte har de resurser som vi förväntar oss här hemma.

Vad går projektet ut på?

 – Projektet går ut på att försöka kartlägga förutsättningarna för omhändertagandet av svårt sjuka barn på sjukhuset Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam. Vi frågar både läkare och sjuksköterskor vilken träning de fått, vilken utrustning de har tillgång till och hur arbetet fungerar när de tar hand om svårt sjuka barn. Vi ser också över utrustningen för akuta situationer på avdelningarna och akutmottagingen. På det sättet vill vi hitta de områden som behöver prioriteras för att öka vårdens kvalité, för att i slutändan fler svårt sjuka barn ska kunna räddas till livet i samband med allvarliga försämringar av deras hälsotillstånd.

Hur känns det att vara på plats och jobba med detta?

– Det är väldigt kul att få komma igång! Jag har fint stöd på plats i arbetet från den erfarna barnendokrinologen dr Kandi Muze och en ung kollega, dr Mathias Amende. Hemifrån har jag stöd av min svenska handledare dr Helena Hildenwall. Det är intressant att få se vården på plats på Muhimbili och att få höra om mina tanzaniska kollegors upplevelser och behov för att kunna göra ett ännu bättre arbete när deras patienter blir allvarligt försämrade.

Vilka är dina främsta intryck?

– Många har någon gång genomfört utbildningar i omhändertagande av svårt sjuka barn, men saknar repetitionsutbildningar som gör att man kan befästa kunskaperna. Det kan vara väldigt stressande att ta hand om ett svårt sjukt barn och färdigheterna för det behöver sitta ”i ryggmärgen”. Vissa delar av utrustningen behöver också ses över. Här handlar det ofta om att rätt sak kanske finns på avdelningen, men ändå inte fungerar eller är tillgänglig när väl en akutsituation uppstår.

Vad hoppas du att projektet ska leda till?

– Att sjukhuset får hjälp med att identifiera och åtgärda de områden där personalen upplever de största problemen, så att fokus och resurser läggs där de bäst behövs. Samarbetet mellan Life Support Foundation och Astrid Lindgrens Barnsjukhus och Muhimbili fokuserar just kring arbetet med akuta situationer och svårt sjuka barn och jag hoppas att även det samarbetet kan effektiviseras när vi ser var möjligheterna till förbättring är störst.

– Med rätt verktyg hoppas jag att läkarna och sjuksköterskorna på plats ska få bättre förutsättningar att göra ett bra jobb när deras patienter blir allvarligt försämrade.

Stöd ett livsviktigt arbete – bli månadsgivare idag!

Ge bort en julgåva som räddar liv

När doktor Phillip Muhochis patient dog i havandeskapsförgiftning, adopterade han hennes två barn.
– Jag var den som var där från början och försökte rädda hennes liv. Jag kände ett ansvar att ta hand om de små som hon lämnade efter sig och se till att de får det bra.

Phillip Stephen Muhochi vaknade klockan tre på natten av telefonen. Det var en 33-årig kvinna, gravid i vecka 35, som ringde:

– Doktorn, jag känner mig så sjuk, sa hon och frågade vad hon skulle göra.

Mödradödligheten är hög i Tanzania. Närmare 10 000 mammor dör i samband med förlossning varje år. Doktor Phillip, som gått Life Support Foundations kurs och arbetar på Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam, vet hur skört livet kan vara.

Vi möttes på SATA, den årliga konferensen för anestesi och intensivvård i Tanzania, där temat var just hur fler mammor ska överleva. Life Support Foundation, som arbetar aktivt för detta, medverkade.

Den där natten, två månader före konferensen, såg Phillip till att den höggravida kvinnan snabbt kom in till närmsta sjukhus, Bagamoyo District Hospital. Men efter en timme ringde hon honom igen.

– Jag vet inte om jag kommer att klara mig, sa hon till mig.

Han tystnar en stund med ett stråk av sorg i blicken. Sedan fortsätter han sin berättelse.

– Jag kastade på mig kläderna, ringde en anestesiläkare och skyndade mig iväg till Bagamoyo. När jag kom fram hade hon högt blodtryck och var väldigt sjuk.

Phillip tog med sig kvinnan i ambulans till Muhimbili, som är ett större sjukhus. Hon hade drabbats av svår havandeskapsförgiftning, så kallad HELLP-syndrom. Eftersom det var bråttom att föda fram barnet gjordes ett akut kejsarsnitt.

– Men det var för sent. Mamman dog där på operationsbordet, berättar Phillip. Jag stod där med hennes babypojke i armarna och undrade vad jag skulle göra.

Han begav sig till kvinnans hem, där han mötte hennes större son tillsammans med en barnflicka. Pappan fanns inte längre kvar hos familjen.

Dr Phillip beslutade sig för att ta med sig de båda barnen hem till sin egen familj.

– Fyraårige Ibrahim frågade efter sin mamma, han ville träffa henne. Jag försökte förklara för honom att hon nu var i himlen.

I det egna hemmet fanns redan två adopterade barn förutom de två biologiska. Phillips bror dog bara 37 år gammal och lämnade efter sig en son och det andra barnet tog de hand om när en vän avled i en bilolycka.

– Vi visste alltså hur svårt det är för barn att hantera förlusten av sina föräldrar, säger han.

På kort tid har Phillips familj vuxit sig ännu större – något som han inte ångrar. Han vet att han har ett viktigt kall som läkare, men känner också ett ansvar som medmänniska och far.

– Det känns bra. Jag har sett hur tufft livet kan bli för dem som hamnar på barnhem. Det smärtar mig. Jag ville inte att de här barnen skulle fara illa.

Babyn, som nu hunnit bli några månader gammal, heter Gabriel. Dr Phillip talar med ett leende om att namnet betyder ”Gud är min styrka.”

Var med och rädda liv – bli månadsgivare idag

She works as the first and only Anaesthesiologist at Temeke Regional Hospital, which serves over one million people in Tanzania. Eva Shanga, whose education has been sponsored by the Life Support Foundation and EDUF, has now completed her training and has got her first job as a specialist.

It was the events surrounding the birth of her first child Henry, which caused Eva Shanga to become an Anaesthesiologist. She needed to have an acute caesarean section, but had to wait for over two hours for an Anaesthesiologist to arrive from another hospital before the operation could begin.

In addition to the studies, she has been responsible for her family. The two children are today 5 and 3 years old.

– The support from the Life Support Foundation and EDUF has meant that I could concentrate on studies instead of worrying about funding. Without this support, it would have been impossible for me to study”, says Eva.

Every year, at least 7900 mothers die during childbirth. Eva Shanga, who could have been one of them, sees the need for more rural professionals. In many areas, there are no Anaesthesiologists at all.

– My dream for the future is to improve the health of women and children during labor and to reduce the maternal mortality. I wish to convey what I learned to others and encourage more people to invest in this specialty,” she says.

See a video interview with Eva Shanga

Help us save lives – become a monthly donor today

Other ways to donate money:

Swish: 1234610804

Bankgiro: 502-1456,

Life Support Foundation stärker sina insatser för att förbättra intensivvården vid Queen Elizabeth Central Hospital i Blantyre, Malawi.

För att koordinera arbetet vid intensivvårdsavdelningen har en speciell arbetsgrupp – ICU Working Group bildats. Varje vecka hålls seminarier för sjuksköterskorna på avdelningen och anslagstavlor har satts upp för att förbättra teamarbete och organisering. Akutboxar har introducerats, där mediciner och utrustning sparas för akuta situationer så att man kan rädda liv.

En handbok har också tagits fram av läkare och sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningen, under ledning av Tim Baker. Nursing Handbook innehåller grundläggande information och riktlinjer för att hantera livshotande tillstånd och de gemensamma förhållanden som råder och vårda patienterna på avdelningen.

– Vi hoppas att handboken kommer att öka kunskapen och förbättra praxis på intensivvårdsavdelningen och göra vården tryggare för patienterna, säger Tim Baker.

Var med och rädda liv – bli månadsgivare idag!

Läs mer om vårt arbete i Malawi här

De arbetar hårt under mycket svåra förhållanden för att rädda liv, men har inte fått den uppskattning de förtjänar. Nu erkänns deras insatser på intensivvårdsavdelningen vid Queen Elizabeth Central Hospital i Blantyre genom priset Månadens sjuksköterska.

Belastningen är hög på Queen Elizabeth Central Hospital i Blantyre i Malawi. Endast fyra intensivvårdssängar finns till hands för 70 svårt sjuka patienter, vilket innebär att personalen dagligen måste fatta svåra beslut om hur de ska prioritera.

I världens allra fattigaste land bidrar bristen på kvalitativ akutvård till hög mödra- och spädbarnsdödligheten och låg medellivslängden. Det finns totalt bara fyra utbildade narkosläkare och 25 intensivvårdssängar för 17 miljoner invånare.

Life Support Foundation arbetar med olika projekt för att förbättra rutinerna och vården på Queen Elizabeth Central Hospitals intensivvårdsavdelning. Undervisningsseminarier hålls varje vecka och forskning pågår. Checklistor och riktlinjer har tagits fram.

Ett led i att höja arbetsmoralen och kvaliteten på vården, är att personalen får rösta fram Månadens Sjuksköterska, och senare Årets Sjuksköterska. Till kriterierna hör att kunna agera snabbt i nödsituationer, ha god initiativförmåga och visa på kritiskt tänkande, ha god kommunikation med patienter och vårdnadshavare, ge god och aktiv patientvård, uppvisa bra lagledarskap samt ha god medicinsk kunskap och förmåga att lära ut till andra. Först ut att få priset var Raphael Kazidule.

– Detta är ett sätt att erkänna det utmärkta arbete som sjuksköterskor gör på intensivvårdsavdelningen under mycket svåra förhållanden, säger Tim Baker, ordförande i Life Support Foundation och verksam vid sjukhuset. Det ges väldigt lite återkoppling till sjuksköterskor i allmänhet, vilket kan leda till låg moral och fatalistiska attityder.

– Förhoppningsvis kommer projektet Månadens Sjuksköterska bidra till att sjuksköterskorna känner sig uppskattade och involverade i initiativen för bättre teamarbete och höjd kvalitet på vården.

En handbok har också tagits fram av läkare och sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningen, under ledning av Tim Baker. Nursing Handbook innehåller grundläggande information och riktlinjer för att hantera livshotande tillstånd och de gemensamma förhållanden som råder och vårda patienterna på avdelningen.

– Vi hoppas att handboken kommer att öka kunskapen och förbättra praxis på intensivvårdsavdelningen och göra vården tryggare för patienterna, säger Tim Baker.

Var med och rädda liv – bli månadsgivare idag!

 

Hon drömde om att lindra människors lidande, men har tvingats se många mammor och barn dö. Att arbeta inom förlossningsvården i Tanzania är tufft.
På Life Support Foundations kurs i anestesi och intensivvård har Immaculata Kafumu lärt sig vikten av kommunikation, samarbete och utvärdering för att rädda fler liv. Nu vill hon bli specialistläkare.

I sitt arbete inom förlossningsvården ställs Immaculata Kafumu, 34 år, ständigt inför kritiska situationer, där det gäller att snabbt göra allt för att rädda livet på mammor och barn. Hon lever i ett land där 7900 kvinnor dör varje år i samband med förlossning och där det på många sjukhus råder brist på både utrustning, personal och tillräcklig kompetens.

Varje dag utför hon kejsarsnitt och är beroende av ett bra samarbete med sina kolleger för att inte något ska gå snett:

– När jag tänker på alla de kvinnor och nyfödda barn som vi förlorat så mår jag väldigt dåligt.

Immaculata är Medical Doctor (underläkare) på kvinnokliniken vid Temeke Regional Referral Hospital, kommer från Tabora, är gift och har två barn. Hon är också en av flera hundra läkare, sjuksköterskor och barnmorskor som hittills deltagit i Life Support Foundations kurser i anestesi och obstetrisk intensivvård, i Dar es Salaam.

Redan som barn hade hon en önskan om att hjälpa de som hade det svårt.  Hennes syskon led av allvarlig astma och hon minns alla sjukhusbesök som gjordes.

– Jag tänkte att om jag blir doktor så kan jag lindra människors lidande.

Första gången hon var med om att en patient dog, satte djupa spår hos Immaculata. När kvinnan kom in till sjukhuset såg allt bra ut. Hon lades in på förlossningsavdelningen och några timmar senare födde hon ett friskt barn. Strax därefter började hon att blöda kraftigt eftersom livmodern inte drog ihop sig.

När inga ingrepp hjälpte fattades till sist beslutet att operera bort livmodern.

– Jag minns det så väl. Det var på morgonen och blödningarna avtog äntligen, men trots detta dog mamman där på operationsbordet. Orsaken var att hon inte hade intuberats för att få en säkrad luftväg, berättar Immaculata.

Under Life Support Foundations kurser ligger fokus på grundläggande ABC intensivvård (Airway, Breathing, Circulation). Det handlar om hur man med enkla medel räddar livet på patienter i akuta skeden och om hur kommunikation och samarbete är avgörande för att insatserna ska lyckas. Teoretiska pass varvas med praktiska övningar.

– Vikten av kommunikation och av utvärdering är de främsta lärdomar jag tar med mig, säger Immaculata. Många tror att de är experter efter den teoretiska kunskap de fått i skolan, sedan gör de allt på samma sätt om och om igen utan att resultatet någonsin utvärderas och ifrågasätts.

Hon värdesätter det hon lärt sig inom anestesi på kursen och den praktiska tillämpningen i olika scenarion.

– Detta kommer att underlätta mitt samarbete med narkospersonalen och innebära att jag blir mer vaksam på att allt går rätt till.

Immaculata tänker mycket på framtiden och på hur hon ska kunna rädda livet på fler mammor och barn.

– Jag är väldigt engagerad i mitt arbete, men situationen gör det ibland oerhört svårt. Min dröm ar att studera vidare och bli specialistläkare. Jag vill lära mig mer så att jag klarar även de svåraste fallen.

Var med i vårt arbete för att rädda liv – bli månadsgivare idag!

Läs mer om vår senaste kurs här

Life Support Foundation finns på plats under SSAI, Scandinavian Society of Anaesthesiology and Intensive Care, i Malmö den 6-8 september. Flera av våra medarbetare medverkar i symposiet Critical conditions in a global perspective, där huvudtalaren är Kathryn Maitland, Storbritannien.

 Det är 34:e gången som kongressen för anestesi och intensivvård arrangeras. Årets tema är “From Basic Science of Clinical Practice,” utifrån samarbetet med Lunds Universitet.

Claes Frostell, anestesiläkare vid Danderyds sjukhus och medlem i Life Support Foundations styrelse, är moderator för symposiet Critical conditions in a global perspective, tillsammans med Elin Björnestad. Det hålls under onsdag eftermiddag kl 15.30-16.30.

Huvadtalare är Kathryn Maitland, professor i pediatriska infektionssjukdomar vid Imperial College i London, vars tema är “Sepsis Management in resource-limited hospitals in Africa”.

Lars Irestedt, vice ordförande i Life Support Foundations styrelse, talar på temat ”The anaesthesiologist’s perspective.” Viveka Nordberg, barnläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och aktiv inom våra kurser och utbyten inom pediatrik, talar på temat ”The paediatrician’s perspective.”

Flera andra medarbetare inom LSF medverkar också i olika sammanhang under SSAI. Vi finns även på plats med egen monter i utställningen, för att informera om vårt arbete.

 

 

Varje år dör 7900 mammor i deras land i samband med förlossning. Nu har läkaren Anna Massawe och barnmorskan Rachel Mathayo kommit från Tanzania till Sverige för att lära sig rädda fler liv. Genom Life Support Foundations utbytesprogram går de under två veckor bredvid personalen på BB Stockholm och Kvinnokliniken, Danderyds Sjukhus.

Brist på kunskap och beredskap är stora utmaningar i läkaren Anna Massawes och barnmorskan Rachel Mathayos dagliga arbete inom förlossningsvården i Tanzania. Nu har de kommit till BB Stockholm och Kvinnokliniken, Danderyds Sjukhus, för att lära sig mer om akut omhändertagande av mammor och barn.

Komplikationer i samband med förlossning kräver snabba insatser. Varje år dör 7900 mammor i Tanzania trots att majoriteten av dessa liv skulle gå att rädda med enkla medel. Och varje år dör vart tolfte barn under fem år i landet, trots att två tredjedelar av alla dödsfall bland nyfödda skulle kunna förebyggas enligt WHO.

Till de största utmaningarna i Anna Massawes vardag hör de många mammor som förblöder. Hon arbetar inom förlossning och mödravård på Sinza Hospital i Dar es Salaam. Under Life Support Foundations kurs i Dar es Salaam i maj, berättade hon om sorgen och frustrationen över en mammas död.

– Vi gjorde allt vi kunde för att rädda hennes liv, men det fanns inget blod att ge henne, säger hon.

Genom de kurser och utbyten som Life Support Foundation håller i samarbete med svenska och tanzaniska sjukhus, lär sig läkare, sjuksköterskor och barnmorskor enkla och effektiva metoder i att rädda liv. Exempelvis att hejda svåra blodförluster genom aortakompression eller att frigöra luftvägarna på, och återuppliva barn som inte andas.

I Anna Massawes vardag hade kursen omedelbar effekt. Redan natten efter räddade hon livet på två nyfödda barn genom ventilering, andningshjälp och hjärtmassage.

Nu har hon anlänt till Stockholm tillsammans med barnmorskan Rachel Mathayo, som arbetar vid Amana hospital i samma stad. Genom två intensiva veckor i Sverige får de värdefull inblick i mödra- och förlossningsvård, som de sedan kan förmedla vidare.

– Hundratusentals liv på akut sjuka patienter kan räddas med enkla och tillgängliga metoder. Därför arbetar vi för att sprida dessa kunskaper. Hittills har flera hundra läkare och sjuksköterskor utbildats i att rädda liv genom vårt arbete, säger Berith Tingåker, Överläkare i Obstetrik och Gynekologi vid BB Stockholm och verksam inom Life Support Foundation.

Fakta, Life Support Foundation:

 Life Support Foundation är en internationell, oberoende medicinsk organisation, med anestesi och intensivvård som fokus. Dess syfte är att förebygga dödsfall i låginkomstländer på grund av akuta, livshotande tillstånd i samband med exempelvis förlossningar eller olyckor. Detta sker genom förbättrad tillgång till, och kvalitet på grundläggande och enkel, livräddande vård.

Var med och rädda liv – bli månadsgivare idag!

– Jag vill inte se någon annan mamma gå igenom den smärta jag gjorde när jag förlorade mitt barn i samband med förlossningen.
Det säger Gloria Mpachika, Anaestethic Clinical Officer på Lilongwe District Hospital i Malawi. I ett land där det bara finns fyra anestesiläkare, hör mödrar och spädbarn till dem som drabbas hårdast av bristerna inom akutsjukvården.

Den 19 augusti hålls för första gången en konferens för anestesi- och intensivvårdspersonal i världens fattigaste land – Malawi, på initiativ av Life Support Foundation.

I fokus står hur den höga mödradödligheten i landet ska minska. Enligt WHO dör 634 mammor på 100 000 i samband med graviditet och förlossning.

Beredskapen att ta hand om akut sjuka patienter är låg och i hela landet finns bara 25 intensivvårdsplatser. Förutom att ge den narkos som är en förutsättning för kirurgiska ingrepp, besitter anestesiläkare grundläggande kunskaper inom ABC (Airway, Breething, Circulation) som ofta är avgörande för att rädda liv akuta skeden.

En av de många kvinnor som blivit smärtsamt medvetna om hur skört livet kan vara, är Gloria Mpachika, som själv arbetar med anestesi- och intensivvård. Hon förlorade sitt första barn under förlossningen.

– Jag låg där på operationsbordet och trots de kunskaper jag själv hade fanns det ingenting jag kunde göra när mitt barn inte andades, säger hon sorgset.

Hon konstaterar att återupplivning av nyfödda barn hör till den allra viktigaste kunskapen att lära ut.

– Vi måste göra allt vi kan för våra mammor och barn, säger hon och berättar om den egna längtan efter att känna glädjen i att bära ett nyfött barn i sina armar.

Att Gloria själv valde en specialitet som är så ovanlig i hennes land, berodde på viljan att utmana sig själv liksom insikten om behoven. Nu drömmer hon om att vidareutbilda sig inom obstetrisk anestesi.

Vi möttes i maj under SATA, den årliga konferensen för anestesi och intensivvård i Tanzania, dit Gloria och tre av hennes kolleger kommit. För Gloria var det första resan utomlands och förutom att hon fick se havet för första gången i sitt liv, så var hon med om intensiva utbildningsdagar.

– Konferensen är väldigt bra, inte minst dess fokus på interaktivt lärande. Jag inser att vi står inför likande utmaningar, inte minst de många kvinnor som förblöder i samband med förlossning. Jag bär också med mig ny och användbar information hem.

Hon lever i ett land där behoven av satsningar inom anestesi och intensivvård är enorma, och menar att ett första viktigt steg är att statistik tas fram och delas över hur situationen ser ut.

– Jag önskar att vi ska hitta ett effektivt sätt att ta fram, dela och analysera statistik från varje sjukhus. Då kan vi identifiera de problem som finns och lära oss av dem.

På Glorias eget sjukhus är belastningen på förlossningsavdelningen hög liksom antalet kejsarsnitt.

– Det är inte ovanligt att vi arbetar 24 timmar i sträck på grund av bristen på personal, och vi har bara en fungerande anestesiapparat, berättar hon.

En orsak till att myndigheterna inte prioriterar anestesi är att behoven inte är tillräckligt synliga, menar Gloria. Hon är därför väldigt glad för att en anestesikonferens nu även hålls i hennes eget land.

– När vi möts på detta sätt är det lättare att dela information från olika sjukhus. Vi kan identifiera de problem som finns i hela landet och tillsammans blir det lättare att hitta lösningar, säger hon.

Även om situationen är svår, så känner hon sig hoppfull.

– När vi arbetar tillsammans som ett team, när vi sjunger samma sång, då genererar vi en kraft som skapar förändring.

Var med och rädda liv – bli månadsgivare idag

Läs mer om vårt arbete i Malawi

Gunilla Lööf låter sig inte stoppas när det finns ett behov att fylla. Med 100 uppsättningar operationskläder i bagaget reser hon nu till Malawi för Life Support Foundation. I världens fattigaste land finns bara fyra anestesiläkare, men nu hålls den allra första konferensen för denna yrkeskår. Och kläderna, skänkta av företaget Hejco, kommer snart till användning inom akutvården.

För sitt arbete för utsatta barn har Gunilla Lööf blivit hedersdoktor vid Mälardalens högskola. Hon är anestesisjuksköterska vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus sedan 20 år tillbaka, men hennes engagemang sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. För att minska barns rädsla inför operation startade hon informationssajten Narkoswebben, som idag har besökare från 120 länder varje vecka. Hon var också med och grundade den svenska grenen av Operations Smile, där hon arbetade som Programansvarig i många år.

– Jag är en envis, orädd och glad person som inte låter mig stoppas förrän jag har bevisat motsatsen, säger Gunilla. Det finns nog en värme i min enkelhet som hjälper mig. Jag krånglar inte till det utan bara gör det. Mitt motto är ”Don´t follow your dreams, lead them”,

Det är inte första gången som Gunilla samarbetar med Life Support Foundation. Hon är nära vän med professor Jan Lindsten som är en av initiativtagarna till arbetet med utbildning inom anestesi och intensivvård i Tanzania, och har själv tidigare medverkat i kurserna i Dar es Salaam.

I mitten av augusti besöker Gunilla för första gången Malawi, på uppdrag av Life Support Foundation. Den 19 augusti startar den allra första anestesikonferensen i ett land där det i dag bara finns fyra utbildade anestesiläkare på 17 miljoner invånare.

– Det känns enormt hedrande och roligt att få vara med. Jag vet vad Tim Baker och Life Support Foundation med små medel har åstadkommit i Tanzania. Med detta arbete i ryggen tror jag att organisationen kommer kunna att spela en ovärderlig roll för utveckling av det medicinska arbetet i Malawi.

Hon hoppas att konferensen ska leda till att fler anestesiläkare utbildas i landet. Samtidigt framhåller hon vikten av att stärka den personal som idag utför arbetet inom anestesi, utan att vara specialistutbildade läkare.

– Vi behöver börja där vi är. Många gånger tror övriga nivåer av personal inte mycket om sig själva trots de stora insatser som de gör. Här tror jag att jag som kvinna och anestesisjuksköterska kan vara betydelsefull.

Mötet som yrkeskår är viktigt och kan få stor betydelse på sikt, tror Gunilla.

– Att samlas kring ett gemensamt mål, där alla känner sig delaktiga, ger en enorm styrka. En sådan grupp av människor kan nå hur långt som helst.

Förutom kunskap är behovet av utrustning inom akutsjukvården enormt och när Gunilla fick veta att det behövdes operationskläder så drog hon genast i några trådar.

– Företaget Hejco donerade 11 kartonger fyllda med arbestkläder, som jag var nere i Borås och hämtade. Det är cirka 100 helt nya och fina set med operationsplagg. Det är bara ett fåtal av oss som kan jobba klinskt, men alla insatser är precis lika viktiga för att få pusslet att gå ihop. Det Hejco gör är fantastiskt.

Gunillas eget biståndsengagemang bottnar i att hon älskar mötet med människor. Hon har också insett att i grunden är vi alla väldigt lika.

– Människors sårbarhet inom sjukvården är densamma världen över. Jag ser det som självklart och vill med glädje ge tillbaka lite av allt det som jag själv har fått och kan.

Var med och rädda liv på akut sjuka – bli månadsgivare idag!

Läs mer om Life Support Foundations arbete i Malawi